Bakgrunden

Den 11 april 2018 läste jag en artikel på Smithsonianmag.com om hur två vulkanutbrott mörklagde stora delar av Europa åren 536 -538, och därmed förpassade alla som levde då till en tid av missväxt och kyla. Den informationen och ett oproportionellt stort intresse för forntiden och nordisk mytologi i synnerhet, planterade ett frö i mig som nu, mer än sex år senare, har mynnat ut i “Sagan om Odens baneman”.

Från början ville jag kombinera berättelsen med mitt andra stora intresse utöver historia och mytologiska figurer, nämligen serietecknande. Men den ambitionen visade sig kräva mer än vad en man i sina bästa år med både heltidsjobb och familj på två barn, hund och en (förvisso) alldeles för förstående sambo, kunde klara av innan nästa istid.

Berättelsen om Hrafn, Järnjarlen och Oden växte sig allt större med tiden som gick, så från att ha varit ett serieprojekt blev den till en nordisk fantasyroman i tre delar.

I skrivandets stund är arbetet med den första delen på sin sluttamp, och de två återstående delarnas händelseförlopp nedtecknade.

Min förhoppning är att ni som läser berättelsen kommer ha lika stor behållning av den som det jag har av att skriva den. Om det beror på att det är gudarna själva som talar till mig, eller om jag bara är galen är svårt att avgöra, för det känns verkligen som om det är någon yttre kraft som gett mig uppdraget att nedteckna den här sagan.

Berättelsen om Hrafn bara måste berättas, och jag råkar vara den som blivit utvald till att göra det. Ingen är mer tacksam för det än jag.